Äntligen ridläger!
När Zara kommer till stall Pegasus för två lägerveckor känns det som att hon har kommit till paradiset. Där finns en busig ponny, nya vänner och ett stort blått hav. Bäst av allt är att lägret är långt hemifrån och att ingen vet vem hon är. Allt känns perfekt för en stund.
Bara ingen får reda på hennes hemlighet, för då riskerar hon att förlora allt. Igen.
Men Zara är inte den enda som har hemligheter.
Varför smyger en av killarna på lägret iväg om kvällarna?
Och vem är den ensamma ponnyn längst ner i hagen som ingen vill ta hand om?
Jag lindar in fingrarna i hennes långa man och tillåter mig att blunda och njuta. Plötsligt stannar hon och när jag slår upp ögonen ser jag bara blått. Det är så vackert att jag får svårt att andas, det blir liksom trångt i bröstet. Det är konstigt hur lycka och sorg ibland kan kännas lite likadant.