Monetärdemokrati : Humanitetens ekonomi

Pengar är bara siffror på en datorskärm. Den högsta siffran är oändligheten. Varför lider hela världen av penningbrist, trots att det finns oändligt mycket pengar? Det låter ju som rena galenskapen. Svaret är att metoden för penningtillverkning inte har utvecklats sedan 900-talet och sker då som nu genom principen lån mot ränta via världens central- och affärsbanker. Vi leker med tanken att när den första hundralappen skapas, skapas den som ett lån mot ränta. Till lånet kopplas en räntedel som också ska betalas. Med vad? Nya lån är enda möjligheten. Upprepas detta miljarder gånger får vi dagens värld där den ena ekonomiska krisen avlöser den andra, eftersom det är en matematisk omöjlighet att betala tillbaka samtliga lån mot ränta i sin helhet. Räntepengarna existerar ju inte. Detta är det inte många som förstår. Resultatet är en hård värld där människor måste erövra varandras pengar för att överleva och där det alltid finns en förlorare som går under. Detta kan inte kallas en human världsordning. Monetärdemokrati – Humanitetens ekonomi reder ut vad som skulle hända om mänskligheten började tillverka pengar genom principen gåva istället och därmed undvek den inbyggda brist på pengar som lån mot ränta oundvikligen skapar. Fram träder ett humant samhälle utan penningbrist, en monetärdemokrati. Konsekvenserna av detta genomtränger allt. Privatpersoner, företag, myndigheter, regering och riksdag omdefinieras och återuppstår i en ny skepnad som ekonomiskt oberoende. Penningflödena styrs in i ett kretslopp och återanvänds. EU får en ny roll som den första monetärdemokratiska unionen, vilket är en permanent lösning på Europas återkommande ekonomiska kriser. Nya länder som inför monetärdemokrati kan smidigt anslutas till den nya unionen, som därmed har potential att omsluta hela världen i en enda stor monetärdemokrati där hela mänskligheten har fri tillgång till hela planetens samlade varor och tjänster. Och det hela är egentligen barnsligt enkelt. Om det saknas pengar är det ju bara att tillverka mera, fast enligt de monetärdemokratiska principerna. Hur är detta möjligt?