Att vara utom sig inom sig : Charles Taylor, erkännandet och Hegels aktualitet

"Fareld nöjer sig inte med att kunnigt rekapitulera en aktuell debatt. Hon tar också ett filosofiskt steg längre än både Taylor och Honneth och föreslår en politisk filosofi byggd inte på identitetsskapande erkännande, utan på en djupare existentiell utsatthet. Och där hämtar hon inspirationen från Hegel själv." (Hans Ruin, Dagens Nyheter)

1992 utkom tre böcker som präglat många debatter om rättvisa och jämlikhet sedan dess. De skrevs av Axel Honneth, Francis Fukuyama och Charles Taylor. Alla tre utgick från Hegels tes om att människan existerar inför sig själv endast genom att existera inför andra och ur denna tes utvecklade de vitt skilda filosofiska positioner. För Hegel är en lika användbar som obändig bundsförvant. Samtidigt som han låter oss tänka människans behov av att bli erkänd som den enskilda varelse hon är, visar han att det unika hos människan har sin förutsättning i att vara likadan, att i vissa avseenden vara detsamma som någon annan. Detta dilemma präglar varje filosofi om erkännande.

I Att vara utom sig inom sig frågar sig Victoria Fareld om man kan bygga en politisk filosofi på människors beroenden och sårbarhet istället för på deras självständighet, socialitet eller förnuftskapacitet. I sin analys och omformulering av den politisk-filosofiska frågan om erkännande lyfter hon fram Hegels aktualitet och argumenterar, via en kritisk diskussion av främst Charles Taylors bruk av dennes tänkande, för en filosofi som utgår från människors utsatthet - en vidkännandets filosofi. Att vara utom sig inom sig är en omarbetad version av Farelds avhandling, som belönades med Per Nyströms pris av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetsakademien i Göteborg samt Sten Lindroths pris för framstående lärdomshistoriskt arbete.

Victoria Fareld är idéhistoriker, verksam i Stockholm.