När dansen blev modern : framväxt, formering och förändring av ett svenskt konstområde, 1930-1960

Avhandlingen handlar om hur scenisk dans i Sverige blev modern
mellan 1930 och 1960. Perioden karakteriseras av förändringar där
relationen mellan modernitet och tradition var närvarande. I den
etablerade danshistorieskrivningen brukar relationen presenteras som
estetiska brott mot tidigare traditioner. Det moderna blir då förknippat
med en enskild genre.
I avhandlingen undersöks i stället de mekanismer som samverkade
för att en viss genre och estetik kunde växa fram. Genom ett
kulturteoretiskt och historiografiskt perspektiv studeras hur dans, som
yrke och estetik, tog form. Processerna sätts i relation till det
framväxande folkhemmets skilda samhällsförändringar och
kulturpolitiska idéer samt dansområdets synsätt och offentliga
debatter. Det handlar om hur dansare, koreografer och pedagoger
organiserades och professionaliserades samt om hur estetiska diskurser
om dans artikulerades och estetiska uttryck gestaltades i
föreställningar.
Dansområdets framväxt, formering och förändring ses i
avhandlingen som en form av sammanvävning, motsättning,
gränsöverskridning och gränsdragning. Relationen mellan till synes
motsatta positioner - nytt/gammalt, klassiskt/modernt - betraktas som
signifikativa uttryck för det moderna.

Detta är en doktorsavhandling i Teatervetenskap vid Stockholms universitet 2023