ARMBROTTET
Räknas man till gruppen "Äldre, äldre" -- ja då känns det brådskande och angeläget att få nedskrivet det jag nyligen har upplevt genom olyckshändelsen med att bryta min högra arm. Det gäller händelser från Olyckan, Ambulansen, Akutmottagningen, Röntgen, Sjukhusvistelsen, Hemtjänsten och Rehabiliteringen.
Det är så vist inrättat att man oftast förtränger det sorgliga, tråkiga och traumatiska situationerena medan de roliga händelserna blir bevarade i minnet.
En fråga man kan ställa sig: Varför skriva om eländet - är det inte bättre att glömma och gå vidare?
Den bekvämaste vägen är det definitivt - men vem ska berätta om hur det är att vara gammal och patient år 2025 - 2026?
Den som saknar språket? Den som inte orkar? Den som inte vågar kritisera dem hon en gång kallade kollegor?
Jag påbörjar den här boken medan min högra arm inte är helt botad och känslan av vad jag har varit med om sitter kvar i kroppen.
Jag vill berätta om hur ett "enkelt" armbrot avslöjar sprickor i systemet.