Backstagespass : boken om Felle Fernholm

1965. Den stora rotundan är fylld till bristningsgränsen. Det kokar i publiken, sorlet är nästan öronbedövande och blandas med spridda skrik från tjejerna som trycker sig fram mot scenen, bistert betraktade av några polismän som befarar en jobbig kväll.

Det är inte långt kvar. Ännu en gång ropar någon De är här! i publikhavet, vilket följs av ett gällt skri från den kvinnliga delen av åskådarna. Och den här gången stämmer det, för 30 sekunder senare hörs en kraftfull röst ur högtalarna:

- Chrille!

Samtidigt som trumstocken klipper till på cymbalen blir skriet från publiken till ett öronbedövande vrål.

- Janne! Lelle! Benny! Svenne! fortsätter speakerrösten - följt av ett cymbalslag efter varje namn.

Och så exploderar rotundan:

- THE HEP STARS!!!!

En trumvirvel och så rullar basen igång. Sångaren, Svenne, öppnar munnen och redan innan han avslutat den första raden, My baby drew up in a brand new Cadillac , leds en av tjejerna längst fram vimmelkantig ut i den friska sommarluften.


Scenerna kunde vara hämtade från vilken svensk Folkets park som helst 1965. Hep Stars framkallade en hysteri som man aldrig tidigare upplevt i landet, en nordisk variant av Beatlemania. De fem killarna på scenen var superidoler, fick tonårstjejer att svimma och föräldrar att förfäras.

De hade ytterligare en medlem, turnéledaren Felle Fernholm, som inte bara stod för de effektfulla presentationerna, utan också var en av arkitekterna bakom succén. Genom en mikrofon vid mixerbordet skötte han dessutom en av sångstämmorna.

Han hade redan på 1950-talet upplevt liknande hysteri. Då som basist till artister som Rock-Ragge och Little Gerhard. Han skulle komma att se tjejer svimma också under turnéer med Gyllene Tider, han skulle få höra ännu yngre tjejer och killar skrika ut sin kärlek till Carola Häggkvist och Herreys på 1980-talet.


Felle Fernholm har varit en del av den svenska musik- och underhållningsbranschen under mer än ett halvt sekel. Som musiker, som turnéledare och konsertarrangör.

Han producerade originalversionen av den klassiska 60-talshiten Rosen , han var med och startade Rockfolket. Han har varit i studion med Benny Andersson, Björn Ulveus, Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad.

Om Felle Fernholm är en doldis för gemene man, så är han smått legendarisk bland artister i Sverige.