”Jag vaknar mitt i natten. Två tankar har slagit rot i mitt huvud under den oroliga slummern, tankar som vägrar släppa taget innan jag blivit medveten om dem. Den ena är att Kim ska leva vidare genom en stipendiefond, hon ska inte bli bortglömd. Den andra är att den här boken, den sanna berättelsen måste skrivas, och det ska vi göra. Kim ska gestaltas som den engagerade och viljestarka kvinna hon var, som människan och journalisten Kim – inte som offret. Besluten skänker en viss tröst – aluta continua – kampen fortsätter.”
Augusti 2017. Kim Wall ger sig ut för att göra ett reportage om en ubåt i Köpenhamn, en alldeles vanlig dag på jobbet för en frilansande journalist. Därefter är det meningen att hon ska flytta till Peking tillsammans med sin pojkvän, ett nytt liv väntar. Men Kim kommer inte tillbaka. Istället för att skriva rubriker blir hon rubrikerna.
Detta är hennes föräldrars, Ingrids och Joachims, berättelse – om sorgen, men framför allt om Kim, hennes kall och oförglömliga gärning.