Jag var 15 år när min far sköt sig med jaktgeväret på midsommaren 1949.
Det var mitt i den ljusa sommarnatten och mamma och jag satt i köket och pratade när vi fick höra två skott smälla av uppifrån kammaren på övervåningen. Jag sprang genast uppför trappan och fick se min far liggande död i en blodpöl, med stänk både över golvet och uppåt väggarna.
Eftersom jag betraktades som vuxen kom det sedan att läggas på min lott att torka bort blodet efter min far. Jag förlorade talförmågan under flera veckor.
Det plågsamma minnet från nu för 78 år sedan har präglat hela mitt liv.