Joyce : en introduktion

Bakhåll har tidigare gett ut böcker om Franz Kafka och Albert Einstein i denna stil – och här är ett nytt lika välgjort arbete. David Norris (som står för texten) och Carl Flint (som står för teckningarna) lotsar oss in i det fascinerande jätteämnet Joyce.



Om Joyce som person och om honom som författare, perfektionisten, "Jag har jobbat hårt hela dan idag och hunnit två meningar. Jag hade redan orden men jag sökte den perfekta ordföljden. Jag tror att jag har hittat den nu."



Han var livet igenom besatt av en osviklig hängivenhet till sin konst. Utan att låta sig hindras av sjukdom, fattigdom, familjeproblem eller världskrig tvekade han aldrig att stå för sitt för det mesta missförstådda geni.



Om barndomen i Dublin. Redan som barn var han vetgirig och hade ett fenomenalt minne, han var en forskar- och kartläggartyp. "Om den grabben ramlade ner mitt i Sahara, skulle han min själ sätta sig och rita en karta över öknen."



Om Joyce idoga kamp mot alla möjliga besvärliga motståndare livet igenom, censurerande förläggare som vill stryka vilt i hans verk med motiveringen att det var obscent, ilskna hyresvärdar som ville vräka honom för att han inte kunde betala för sig, och så förstås hans äktenskap med Nora, två ytterst olika själar förenade i ett motsägelsefullt äktenskap.



Om hans speciella nyckelfenom "epifanierna" – dvs gyllene ögonblick som på ett sätt är fullkomligt banala men på ett annat sätt mystiska och alltförklarande.



Vi guidas runt i storverket Odysseus, jätteromanen som förlägger antikens hjälteberättelse till en vanlig dag i Dublin 1904. Annonssäljaren Leopold Bloom är Odysseus, hans fru Molly är Penelope. Medvetandeströmmen, pratet, grubblandet, puttrande njurar i stekpannan, flugornas surrande, Mollys heta särade läppar, tusentals detaljer som samverkar till en livspulserande helhet, fram ur myllret stiger en av 1900-talets största böcker, oändligt rik på innehåll.



Och förstås också den ytterst gåtfulla boken Finnegans Wake, obegriplig säger nästan alla – nej, säger Joyce själv, lätt att begripa! Om man läser den högt! Med irländsk accent!