Tillfälligheternas spel : mitt liv i Egypten

Prick klockan tre når jag hotellet och möts i dörröppningen av den gamle senatorn, vice presidenten i egyptiska senaten, Dr Zaki Mikhail Bichara, som just anländ från Kairo. I samma ögonblick hänger han en faraonisk kedja om min hals. Jag anar att kedjan motsvarar en förlovningsring och vill ta av mig den, men alla i den enorma foajén följer oss med blickarna och för att inte såra den älskvärde, gamle herrn, behåller jag kedjan om halsen.

Tillfälligheternas spel Mitt liv i Egypten, är en sagolik biografi, med fotografier, som bygger på Inger Possenius sällsamma liv i Egypten under 20 års tid. Ett liv ibland celebriteter, presidenter, grevar, ministrar och maharadjor, men också ett liv mitt under politiska oroligheter, militärjuntans revolution 1952, kriget 1956 och sexdagarskriget 1967. Boken är även en berättelse om kulturella olikheter, den moderna civilisationen kontra den gamla kulturen och kvinnans respektive mannens olika roller enligt egyptiska traditioner.

Historien tar sin början den dagen hon placeras mittemot en gammal herre vid en middag 1949, som ett par dagar senare leder till en lunch i Saltsjöbaden med ett helt oväntat frieri.

Vissa människor stakar tidigt ut sitt liv och följer benhårt de uppgjorda planerna. Andra tar allt som det kommer, driver med vågor och vindar, planlöst och slumpartat. Till den senare kategorin hör jag själv.

Från att ha varit självförsörjande telegrafexpeditör och bott i en enrummare på Gärdet i Stockholm i ett decennium gifter sig Inger Possenius med den 29 år äldre Dr Zaki Mikhail Bichara och flyttar till ett liv i Egypten, fyllt av märkliga historier och möten. Boken innehåller episoder som då Inger blir tagen för en skandinavisk prinsessa i Deauville, eller då hon vid invigningen av Sankt Markuskatedralen i Kairo sitter tre meter ifrån kejsaren av Etiopien, Haile Selassie och i närheten av den koptiske påven och patriarken Kyrillos VI av Alexandria.

Inger Possenius Bichara har skakat hand med president Gamal Abdel Nasser som hon förövrigt bodde granne med och hon berättar i sin bok om ett personligt möte med Aga Khan, i rakt nedstigande led släkt med profeten Muhammed och indiska ismailiternas överhuvud, imam för 15 miljoner muslimer i tjugofem länder. Inger Possenius Bichara och Dr Zaki Mikhail Bichara får två pojkar och familjen lever i perioder ett bekymmerslöst liv på deras farm.

I det stilla, mångtusenåriga slättlandskapet i Övre Egypten tycktes Evigheten ha landat. Där inte långt från staden Luxor låg vår farm som en Lycksalighetens ö, omsluten av höga murar, i ett hav av frodig växtlighet så långt ögat kunde nå. Innanför murarna sågs vajande palmer och ståtliga mangoträd kring en vacker, solgul byggnad med blågrå fönsterluckor inramade i vitt.

Därefter kvällsmåltiden, oftast durrabröd med vit ost, svarta oliver, tomater och annat grönt samt massor av underbar frukt direkt från trädgården. Mätta och trötta, bums i säng, i breda engelska stolpsängar ute på den stora, härliga terrassen pojkarna med sin nanny i ena ändan, min man och jag utom synhåll i den andra. Palmkronorna rasslande svagt och rogivande i kvällsvinden och vaggade alla till sömns. Boken avslutas med en fängslande läsning om hur Inger Possenius Bichara, efter sin mans bortgång, mot alla odds lyckas försörja sig och sina barn, rädda farmen från ständigt nya hotbilder och slutligen ta sig tillbaka hem till Sverige.