Metoder för rättstillämpning och lagtolkning – Generaliseringar, logik och argumentation

Denna bok innehåller en undersökning av HD:s nya rättstillämpningsmetoder såsom de utvecklats de senaste decennierna. Generaliseringar spelar numera en stor roll och de har i stor utsträckning trängt undan den rättstillämpning som förekommer i äldre tiders kasuistiska prejudikat. HD:s rättstillämpningsmetoder utgör mönster för all lagtolkning som går ut på att fastställa gällande rätt och göra förutsägelser om hur HD kommer att bedöma olika lagtolkningsfrågor.

Domare, advokater och andra jurister kan inte lösa svåra rättsfrågor om de inte vet vilken metod som ska användas. De måste veta vad en metod är och att ett delresonemang inte är någon metod som leder fram till någon lösning av en rättstillämpningsfråga. En jurist måste känna till alla de tankeled som ingår i olika metoder och i vilken ordning resonemangen ska utföras. En metod beskrivs inte genom att den ges ett namn och betecknas som rättsdogmatisk eller rättsanalytisk.

Bokens metodologiska undersökning baseras på analyser av 450 HD-fall, de flesta från 2000-talet. Studien grundas också på vetenskapsteoretisk litteratur och överväganden av behovet av att förbättra och modifiera HD:s rättstillämpningsmetoder som förmodligen ännu befinner sig i ett utvecklingsstadium. Den rättsteoretiska doktrinen från slutet av 1900-talet tar främst sikte på den kasuistiska rättstillämpningens metodik. Denna litteratur är föråldrad.

Logiska slutsatser måste noga skiljas från värderingar och från tolkningar som föregår slutsatsdragande. Ologiska resonemang får inte förekomma och tankeled får inte hoppas över. Motsägelselagen sätter stopp för tolkningar som innehåller direkt motstridiga delar. Avsaknaden av kunskaper om vissa förhållanden kan inte läggas till grund för slutsatser: ur intet kan inte något komma.

Argumentationsmetoden spelar en stor roll vid lagtolkning. I denna bok urskiljs åtta olika led som ingår i argumentationsmetoden, bl.a. bedömningar av premissernas hållbarhet och av argumentens relevans, irrelevans och tyngd. I ett sista steg görs en avvägning av argument som talar för och emot en lagtolkning.

Undersökningen visar att helt olikartade argument avvägs mot varandra även om de närmast framstår som inkommensurabla. Dessa omfattande avvägningsmöjligheter gör att det som inordnas under andra kända metoder och resonemang ofta ryms inom argumentationsmetoden. Lagtextargument kan avvägas mot ändamålsargument och mot koherensargument som består i att tolkningens olika delar är väl sammanhängande. Argumentationsmetoden kan uppsluka teleologiska metoder.

I boken behandlas tretton olika standardargument vars relevans en lagtolkare ofta har anledning att överväga, t.ex. lagtextargument, ändamålsargument, konsekvensargument, rättssäkerhetsargument, preventionsargument, enkelhetsargument, förutsebarhetsargument, systematiska argument och slumpargument.