Mellan 1965 och 1974 genomfördes det svenska miljonprogrammet – en socialdemokratisk satsning som skulle utrota bostadsbristen och höja landets usla bostadsstandard. Ambitionerna var skyhöga, de statliga subventionerna flödade och två miljoner människor fick nya hem. Ändå är miljonprogrammet i dag främst förknippat med utanförskap, och de strama fasaderna har blivit symboler för en arkitektur som inte brydde sig om människan. Hur kunde det bli så?
Hem, ljuva hem är berättelsen om de bostäder som än i dag huserar en dryg femtedel av hela Sveriges befolkning. Men det är också en berättelse om politik, medier, människor och betong – och om ett helt land som tvingas inse att goda tider inte varar för evigt.