Ensamkommande bläckfiskbarn

Plötsligt flyter de bara där i svenska kustvatten – hundratusentals orörliga, kusligt barnliknande kroppar, guppande på vågorna med ansiktena blänkande i solen. De ser varken levande eller döda ut, utan frusna i tiden som på ett foto. Vissa av dem har spolas upp på skärgårdens rev och längs Ölands och Österlens stränder. Många påträffas längs västkusten och hela vägen in i Göta älv, där de ligger och kluckar i vattnet invid Göteborgs operahus och under Hisingsbron. Vad är det fråga om egentligen? Denna kortroman är lika mycket en rafflande science fiction-berättelse som en satirisk reflektion över våra attityder till ålder, psykisk ohälsa och flyktingmottagande. "Ensamkommande bläckfiskbarn" rymmer ett veritabelt havsdjup av livs- och samhällsfrågor, där den viktigaste frågan som ställs tycks vara: Var går gränsen för vår medmänsklighet? Manda Bräxjö är romanförfattare och debuterade med "Flickan som rann ut i sanden" (2019). En typisk Bräxjöberättelse handlar om sexuella övergrepp, oftast mot barn, med inslag av science fiction och sovjetromantik. Själv sammanfattar Bräxjö sitt författarskap som "traumabaserad, psykologisk sci-fi".