Dun - dikter utan namn

Moder gran moder gran

hur känns det nu

i dina fötter dina valkiga gula fötter under jorden

Snön faller sakta genom barren till den mörka förnan

Dina fransiga händer griper luften tyngdlöst som en väv

Moder gran moder gran

du lyfter dina vintriga kjolar en vilsen sömngångerska

allt längre på väg mot söder och de genomlysta

bergens ständigt vita tallar

Notis: (stormfälld, själavandring)