Glöden i askan

Längtan som aldrig tar slut

RECENSION: Bo Gustavsson har läst Karim Dashtys diktsvit Glöden i askan. Sviten är inspirerad av sufisk mystik med dess traditionella symbolspråk, ändå känns den väldigt modern.


LITTERATUR

Karim Dashty

Glöden i askan

Översättning: Rizgar Shekani

Apec Förlag


Karim Dashty föddes 1955 i Arbil i södra Kurdistan (Irak) där han fortfarande bor. Han debuterade som poet 1980 och har sedan dess gett ut femton diktsamlingar. Han är även översättare från persiska till kurdiska. Nu introduceras Karim Dashty på svenska med diktsviten Glöden i askan i översättning av Rizgar Shekani.


Glöden i askan är inspirerad av sufisk mystik med dess traditionella symbolspråk, ändå känns sviten väldigt modern. Det är märkligt att en samtida poet kan skriva vidare på den över tusenåriga sufiska traditionen på ett så originellt och själklart vis. Drivkraften är sökandet efter den älskade eller Gud men det är ett sökande som hela tiden börjar om och som därför har inget slut. I sitt förord säger John Swedenmark att de 92 dikterna i boken utgör ”en kör av anklagande, förälskad övergivenhet”. Det är väldigt träffande sagt.



Glöden i askan handlar om en kärlek som förvandlar allt, en kärlek som på en gång är fysisk, erotisk och andlig. Dikterna riktar sig till ett mångtydigt du som kan vara både den älskade och den Älskade, det vill säga Gud. Det är ett vanligt grepp i sufisk poesi där längtan är den dominerande känslan. Det gäller också Karim Dashtys dikter och han alluderar ofta på klassiska sufiska poeter som exempelvis Rumi och Hafiz. På ett ställe säger han att hans hjärta är ”ihåligt som vassflöjten”, vilket naturligtvis anspelar på inledningsdikten till Rumis Masnavi.


Paradoxerna duggar tätt i Glöden i askan där kärleken framställs både som frihet och ett fängelse, som fjärran och nära. Kärleken till Gud är egentligen bara en hopplös passion och livslång plåga.


I flera dikter varierar Dashty den traditionella sufiska idén om jagets försvinnande och uppgående i Gud. Samtidigt erkänner han att det är en illusion att tro sig vara förenad med Gud. Just detta alstrar den dramatiska energin i dikterna: att vilja förenas med Gud men samtidigt veta att detta är en illusion.


Når jag dig försvinner du

När jag dig inte försvinner jag

Mellan två sådana ledsamma försvinnanden

är jag en gasell i tidens nät


Det andliga sökandet är en ständig kamp, vars enda visshet består i förvirring och övergivenhet.


Glöden i askan är ett gripande dokument från en modern andlig sökare som hela tiden ansätts av tvivel och ångest. Därför är boken ett sådant trovärdigt vittnesmål. Varje dikt kan läsas som en meditationsövning på den svåra vägen till det absoluta


Jag har gråtit så mycket

och fällt tårar,

ty inför din kärlek känner jag

att jag inte är av lera,

utan av vatten.